Sara och Malin

"Vi bör glädja oss åt det vi har utan att göra jämförelser. Man blir inte lycklig så länge man plågas av att andra är lyckligare"



Det är först när man slutar jaga lyckan som man verkligen blir lycklig.

Igår ringde Fanny mej och ville ha hjälp med en skoluppgift i svenskan. Bara för att jag hade bra betyg i svenska i gymnasiet så tror hon att jag kan allt, så jag ska ofta hjälpa till...fast jag egentligen inte kan alls!:P

Jaja, Fanny hade i alla fall om de olika epokerna, och hade just sett på en film som hette Medea. Som uppgift hade dom att tolka en del "symboler" från filmen. Jag minns inte riktigt vad den handlade om, men det var åtminstone en kvinna, Medea, som skulle hämnas på en kvinna som hade "stulit" hennes man. Typ. 


Haha, jag tror att den föreställer Medea, men det är inte så lätt att veta..:P

Bild härifrån!

En av sakerna hon gjorde var att förgifta en brudkrona som hon skickade med barnen för att föra till den andra kvinnan, när dom skulle gifta sig. Och det Fanny skulle tolka som jag har tänkt extra mycket på nu efteråt handlar om det. När barnen (barnet? vet inte om det var flera..:P) red på en häst med den förgiftade brudkronan så råkade kronan rispa hästen när barnet hoppade av. Hästen blev vild och hade jätteont, man såg att den sprang bort till en strand och där dog den till slut. 

Det skulle Fanny tolka. Varför fick man se när hästen dog? Varför måste man följa med hur den plågades?

Fanny gissade att det symboliserade att oskyldiga kommer att dö, och inte kom jag ju på något bättre då heller. Men nu efteråt har jag tänkt på det. Att det kanske betyder att man aldrig vet hur ens beslut kommer att påverka andra. Och att det kan påverka sådana man aldrig trodde att det skulle påverka...

Men inte vet jag, kanske har jag fel. Men jag började i alla fall fundera på alla beslut man tar som man bara tror att rör en själv, men som kanske påverkar många andra efteråt.. Man kan aldrig veta alla följderna av de beslut man har tagit innan beslutet är förverkligat. Och då är det för sent att ångra sig.

Bara för att Medea ville hämnas dog en oskyldig häst. Vem vet vad mer för följder det fick..

(Från facebook)

Den här insändaren (eller vad det nu kallas) fanns i Nya Åland torsdagen 21.4. Jag har egentlgen inte alls skrivit något om riksdagsvalet här i bloggen, men jag som många andra är nog mer eller mindre upprörda över att sannfinländarna fick så många röster. 

Jag röstade inte på dom, det hade jag inte en tanke på. Men uppenbarligen röstade många andra på dom.

Och ja, det är upp till var och en vem man röstar på, men jag kan verkligen inte förstå att det gick så bra för dom!

Därför fotade jag den här insändaren, så att ni kan läsa den om ni vill. Johan, som skrev den, har skrivit det jag känner väldigt bra. Vi finländare finner oss i det mesta, vi kanske tycker att någon gör fel, men vi säger inget för vi orkar inte visa att vi bryr oss.

Johan uppmanar oss att börja säga ifrån när andra behandlas fel, när invandrare, muslimer och homosexuella får orättvis behandling och elaka ord. Så det ska jag börja försöka. Och jag hoppas att ni också börjar, om ni inte redan gör det! För om ingen gör något så blir det heller aldrig bättre.