Sara och Malin

Igår klockan kvart före tre förde jag min kanin Fonzie till veterinären för att kastreras. Lite före fyra hade han börjat vakna lite igen och jag fick ta hem honom (till Malin för att vara exakt). Som alltid när djur har varit sövda och vaknar igen så är dom vingliga och man måste vara försiktiga så att dom inte skadas. Så Fonzie fick vara kvar i transportburen inlindad i handdukar så att han skulle hållas varm, och jag försökte hålla ner honom när han började sprattla (så att han inte skulle skada sig). 

Efter ungefär två timmar hade han lugnat ner sig så pass att jag att jag kände att jag inte behövde ha uppsikt över honom precis hela tiden, så jag och Malin tog matpaus (men vi var fortfarande i samma rum). Men när Malin tittade hur han hade det nästa gång, så var handdukarna och han alldels blodiga!!:O

Jag fick typ panik, han bara satt där i sitt eget blod, vinglade lite, slickade lite på blodet, åt lite morot och jag visste inte alls vad man skulle göra, det var så mycket blod!

Inte blir det bättre av det faktumet att jag inte tål blod speciellt bra...

Malin var i alla fall jättesnäll och ringde till veterinärens "akutnummer", försökte beskriva vad som hade hänt (fast det visste vi ju inte direkt, mitt i allt var det bara alldeles blodigt i buren), veterinären försökte komma på vad som hade hänt och om det var allvarligt. Men jag tror inte att hon förstod hur mycket Fonzie faktiskt hade blödigt... Hur som helst sa hon att vi kunde komma hem till henne vid sjutiden (där finns en liten veterinärklinik, som jag antar att mest används på kvällarna och helgerna) om vi var oroliga och ville att hon skulle se på det, och det ville jag ju såklart.

Så dit for vi, veterinären sa att det nog var bra för det verkade som att han faktiskt hade blödit ganska mycket, och då hade vi ju ändå bytt handukar i buren.. Hon sövde honom igen, tömde ena operationssåret på koagulerat blod, sydde lite mera och limmade fast det igen. Stygnen var hela så hon vet inte alls varför det började blöda så där mycket, men hon sa att det har hänt någon gång tidigare, men att det inte var vanligt. Som tur var så var allt "blodet" inte bara blod, utan en del vävnadsvätska också, så det var ju en bra sak i alla fall.. Veterinären kunde ju såklart inte lova något, men hon trodde att han skulle klara sig bara han får vila och ha det varmt nu ett tag, sedan kanske han får lite nya krafter igen.

Klockan åtta for vi hem igen, Fonzie började vakna lite smått, men han var inte alls lika vild som första gången. Nu låg han mest bara och skakade under alla handdukar (och bredvid varmvattenflaska). Jag och Malin turades om att vakta honom varje sekund ända tills klockan var ungefär elva. Då hade vi inte gjort något annat på åtta timmar än att vakta och ta hand om honom, förutom den lilla stunden vi åt middag. Så man kan lugnt säga att vi var trötta!

Jag sov dåligt trots att jag var väldigt trött, jag oroade mej massor för vad som skulle kunna hända medans vi båda sov. Så jag bestämde mej för att se hur han har det ungefär en gång i timmen hela natten. Så jag satte på alarmet klockan ett, men såklart sov jag dåligt för det, så jag vaknade nog av mej själv åtminstone en gång i timmen. På natten satte han sig upp och dracka så mycket han orkade, så det gjorde mej väldigt glad!:) Men på morgonen var han så trött så han bara somnade i matskålen..

Imorse lite före sju startade vi mot Ekenäs, och självklart tog jag med Fonzie fast man inte får ha djur i lägenheten.. Så nu halvsover han i transportburen i badrummet, jag springer fram och tillbaka och försöker få honom att dricka eller äta lite och ser till att vattnet i hans värmeflaska alltid är hett. Han lever nog, men inte mycket mer än det..:( Han bara ligger där på mage med nosen nere på marken, och fast han är under handduk så ligger han och skakar! Det är hemskt att se, jag vet inte vad jag ska göra för att han ska ha det bra..

Att jag är sjukledig beror dels på att jag inte ville lämna honom ensam här hela dagen (jag skulle ha farit halv nio och kommit tillbaka först fyra för vi har praktiskt undervisning på en annan gård idag). Malin for dit, jag var nog på väg jag också. Men lite vi skulle fara så insåg jag att det kanske var bäst att jag tog sjukledigt, jag var otroligt trött, hade ont i kroppen, mådde lite illa och kände mej allmänt dålig. Det beror antagligen på en kombination av att jag knappt sov i natt, har oroat mej massor och mår dåligt över att det till viss del är mitt fel att Fonzie mår dåligt..

Så jag valde att stanna hemma och ta hand om honom. Och sova några timmar. Nu känner jag mej lite bättre, och jag hoppashoppashoppas att Fonzie också är på bättringsvägen.

Tänk vad en stackars liten kanin på 1,5 kg måste tåla. Bli sövd två gånger med några timmars mellanrum och förlora massor med blod. Inte undra på att han är så utmattad att han knappt orkar andas. Och tusen tack Malin som hjälpte mej med allt igår och inatt! Jag skulle inte ha klarat det utan dej.<3


Fonzie som liten (plus några av hans syskon).


Fonzie förra vintern (plus en ocharmig bild på mej..:P).


Fonzie nu. Trött, darrig och uttorkad. Men fortfarande lika söt! Jag håller tummarna för att du blir bra gubben!<3

Jag vet att det här blev ett långt (tråkigt?) inlägg, men jag ville bara skriva av mej. Det har varit så mycket känslor i omlopp nu det senaste dygnet och jag vill bara att allt ska bli bra igen.. Ni som har orkat läsa hela inlägget får gärna skriva en kommentar, det skulle betyda mycket för mej..<3